Arbetslivet "here I come"

Jahopp.. 5 Augusti börjar jag SENAST att jobba. Man blir lite överumplad. Är inte lika självsäker som jag vart innan. Har alltid varit ganska "bright", men efter att ha gått hemma ett år så har man vart som i en slags dimma. Upptäckte för ett tag sedan hur knagglig min engelska blivit. Ord som jag alltid kunnat fanns liksom inte där. Då fick jag panik och satt och tittade på dom 5 senaste heroes avsnitten utan text. Dom tre sista avsnitten glömde jag t.o.m av att jag inte hade text. Inte världens lättaste ord där heller.. Nä, man får verkligen hålla igång hjärnan.
Jag har kommit på att jag blir dummare med åren^^ I grundskolan var man barnslig, lat och sket helt i att plugga. Det räckte att man va med lite på lektionerna så fick man minst G.. Senare var det inte lika lätt märkte man. Va mycket man skulle vilja ha ogjort. Man är efterklok. Jag saknar att plugga nu!! Det var ett program om våra gener och hur dom muteras på SVT förut. Jag tyckte det var enormt intressant. Mattias förstog inte hur jag kunde sitta och glo på det mest tråkiga han sett^^^Men jag har alltid gillat forskning och hur vi människor fungerar(tönt varning). Hade det inte vart så jävla svårt eller att jag är sååå lat så hade jag viljat bli en stor forskare eller läkare. Fan att man ska vara en lat och skoltrött jävel!! Man kan inte alltid gilla sin personlighet..

Men jag ska jobba max 2 år sedan har jag lovat mig själv att jag ska plugga.. Men jag vill inte ha 20 kurser samtidigt, det är då jag klappar ihop! jag vill ha en sak som jag fördjupr mig i och lägger all energi på. Jag hatar stress, vilket blir med en massa kurser med olika lärare. Så blir man besviken på sig själv och allt i slutändan. För jag vet att jag kan.. men jag får sparka mig i röven lite^^ Jag skulle behövt en sådan där marinsoldat som stog och skrek i mitt öra varje gång jag gick ner mig^^ Då hade det bara vart:-"Yes sir!!" och fortsätta..

Föresten, Minea tog nästan ett steg igår! hon stog själv och skulle precis lyfta foten och ta ett steg, men mer vågade hon inte.. Vilken dag som helst nu=)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0